Jag gör under en period nu vissa distansjobb, men har uppehåll med kurser och andlig afton. Det kommer att bli ändringar, men allt har inte landat än.
När något händer som skakar om själen ordentligt så får det en påverkan på mycket inom en människa. Mitt trauma uppstod då äldsta dottern dog. Alla dessa bitar som livet består av och där man också är ett vi. Vi upplever och förnimmer ibland djupare skikt inom oss som vi inte visste fanns. Det finns mycket jag just nu inte kommer att uttrycka i ord. För känslor är ett mångfacetterat fält där vi behöver tid och plats i denna värld för att smälta intryck och sammanväva med vår inre värld för att framöver se vägen fram klarare.

Något som betytt mycket för mig och fortfarande gör, är Martinus kosmologi. Det kallas också Det tredje testamentet. Det har också blivit ännu viktigare för mig nu, betydelsen som Martinus kosmologi har för mig. Även om jag inte läser så mycket om det numera. Men det hade varit roligt att gå en kurs även där. Ja, jag går lite andra kurser själv nu. Jag kom i kontakt med Martinus kosmologi när jag var 16 år och nyss hade börjat på Västerhöjdskolan, gymnasiet i Skövde. Böckerna med den kärlek och visdom som lyste om orden jag läste gav mig ett starkt lyckorus, det kändes som att jag ”kommit hem”.
Jag lyssnade nyss med intresse på en podd, och fick inspiration att skriva lite här då jag i tankarna började associera med Martinus kosmologi.
Det finns ingen makt-hierarki i andevärlden. Men det finns en organisk och medvetandemässig utvecklingsstruktur. Universum är indelat i sex olika sfärer/riken eller tillvaroplan. Fyra av dem är den egentliga andevärlden: Det riktiga människoriket, Visdomsriket, Den Gudomliga världen och Salighetsriket.
Det levande väsendet invecklas i materien för att sedan utvecklas ur materien och vakna upp för att återvända till sin sanna andliga natur, sin kosmiska medvetenhet. Det är den resan vi alla befinner oss på. Växtriket är det första riket där det levande väsendet börjar invecklas i materien och påbörjar sin resa i den fysiska världen. I växtriket kan individen ana sin omgivning, ana hur det blåser, solens värme, vinterns kyla. För sinnesorganen har ännu inte hunnit utvecklas på det fysiska planet. Livet i den fysiska världen är då som en dröm.
Nästa rike är djurriket. Medvetandet blir under en lång resa till slut helt invecklad i materien. Här är livet en kamp för tillvaron. För lejonet är det naturligt att dräpa för att leva. Som jordmänniskor är vi nu i slutet av detta rike. Precis som den fysiska naturens många kretslopp liksom t.ex. natt och dag, årstiderna, vattnets kretslopp är återkommande cykler, så är även själens vandring det genom sin inveckling i materien och sedan utveckling ur materien genom återfödelse, reinkarnation.
Som vi sår får vi skörda och våra livserfarenheter bär vi med oss till kommande inkarnationer. Allt vi tränat på, det vi gjort om och om igen och övat på blir talanger som vi bär med oss i våra talangkärnor i övermedvetandet. Så allt som vi är riktigt duktiga på har vi tränat och övat oss på i tidigare inkarnationer. En del saker vi gör leder på något sätt till välbefinnande och annat vi gör leder till lidande. Genom att uppleva följderna av våra handlingar får vi erfarenheter av olika slag. Vi lär oss att skilja på rätt och fel. Till slut blir vi mätta på allt lidande, vi blir mätta på att hämnas, att kriga. Martinus beskriver jordmänniskan som en sårad flykting mellan två riken. Det riket som vi nu närmar oss är det riktiga människoriket, där har människan utvecklat osjälviskhet och talangen för att älska sin nästa som sig själv till att bli en automatisk biologisk funktion. Människorna har då kosmiskt medvetande. Det innebär bland annat att de har direkt tillgång till sanningen om universum.
Allt som existerar, i det lilla såväl som i det stora, från atomer till galaxer osv. är levande väsen och är del i alltet, som Martinus kallar Gudomen. Allt är liv, organen och cellerna i vår kropp t.ex. är mikrokosmos för oss och makrokosmos är för oss planeten vi bor på och galaxen Vintergatan. Allt är liv i liv.
Enligt Martinus kommer det att dröja ungefär 3000 år tills det riktiga människoriket är på jorden. 3000 år är för jordklotet som ett kort ögonblick. Jordklotet kommer att få kosmiskt medvetande i denna sin inkarnation. Vi som jordmänniskor är jordklotets hjärnceller. Precis som synapserna i vår hjärna och den kommunikation våra hjärnceller där har sinsemellan är kopplat till våra tankar och val, så är kommunikationen och händelserna i jordmänniskornas interaktion kopplade till och ursprungligen orsakade av jordklotets viljeföring. Det vi längtar efter att göra och fullföljer att göra, vilket alltmer kommer att vara i fredens tecken i vår framtid, såväl som då det inte är i den riktningen, är kopplat till vår längtans kompatibilitet med jordklotets längtan och beslut om handling. Så allt vi gör är på uppdrag av jordklotets viljeföring just nu. Det är därför vi har inkarnerat just här och just nu.
Det riktiga människoriket är i början ett fysiskt rike här på jorden. Det kommer att succesivt övergå till att bli en renodlad andlig tillvaro då vi materialiserar oss istället för att födas som spädbarn. Kroppen ändras gradvis och kommer att vara av finare andlig materia. Människan kommer att vara dubbelpolig med den feminina och den maskulina andliga polen i balans.
Vi är här och nu, var och en, på vandring mot något nytt. Så fokusera på vad din längtan är. Det viktigaste är att vara autentisk. Vara sann, ärlig mot sig själv. Ingenting ska forceras fram. Vad som är rätt och sant längs vägen för den ena, behöver inte vara det just nu för den andre. En viktig lärdom i den stora livsväven är att vara ödmjuk och icke dömande. För vad vet vi egentligen om något och om någon annan? Ödmjukhet, mod, lyhördhet och integritet är ledord på vår väg fram.


