Kon i kylskåpet
Fotograf: Tomas Åstrand
En kväll för inte så länge sen gjorde jag så som jag ofta gör när jag ska sova. Vänder mig till det innersta varat inom mig, liksom även varandet inom alla andra. Det eviga och oändliga varat, existensen, det gemensamma jaget. Livet inom oss. Helt enkelt Gud. Alltet. Den minsta gemensamma nämnaren där allt är sammankopplat. Den snabbaste kommunikationen. Bönen. Vad vill jag fylla min inre kommunikation med denna kväll? Vilken känsla erfar jag? Djupa andetag, lugnet, blunda. En fråga dyker upp om vad behöver jag bli påmind om? Det känns som om jag glömt nåt. Vad kan jag behöva bli påmind om? Vad är viktigt att minnas? Sen minns jag inte mer. Tankarna tonar bort och minnet svävar iväg. Jag sover.
Några timmar förflyter. Ett ljud som om någon går emot något i köket väcker mig. Det låter verkligen som om någon är i köket. Jag spetsar öronen, andas ännu saktare och tystare för att samla mig och snabbt återfå lugnet då jag känner hur kortisolnivån stiger av oroskänslan. Är det någon i köket? Är ytterdörren olåst? Är det inbrottstjuvar? Det hörs inget mer.
Till slut går jag upp och går mot köket. Det känns som att bäst kolla läget innan jag försöker somna om. Ingen inbrottstjuv är där i alla fall. Jag tar en titt i kylen, för jag minns inte om jag har lagt köttet jag köpt dagen innan där eller om jag har lagt det i frysen. Det ligger där. Det är inte ofta jag köper kött. Jag har varit laktovegetarian, men är inte det nu längre sen rätt länge tillbaka. Däremot är det inte ofta jag äter kött. Hade jag bara haft mig själv att tänka på, så hade jag aldrig köpt nåt kött. Tror jag. Kanske vilt. Eller inte. Jo, kanske. Njaä..
Jag kryper till sängs och somnar om. Till slut väcks jag på ett ovanligt sätt. Jag känner och hör hur någon är i min aura. Mycket tydligt. Obehagligt, men inget ontsint, bara obehagligt. Denna någon är ett djur, hör och känner jag. Jag lyssnar observant och tror mig känna igen ljudet. Det känns som en ko. Kon tonar sedan bort och fjärmar sig. Jag somnar om.
På morgonen söker jag på nätet efter hur kor låter för att vara säker. Jo, nog var det en ko. Även om det inte var nåt tydligt mu. Det var mer som om kon mumlade något. Jag går till kylskåpet och ser efter vad det är för kött. Jo, det är nötkött. Hm. Var det den slaktade kon som väckte mig och sen klev in i min aura? Det var mycket tydligt i alla fall. Skulle kon påminna mig om att inte äta kött, som jag ju också vill undvika? Jag hade ju kvällen innan haft en känsla av att ha glömt nåt och bett inom mig att bli påmind om vad det var. Hur som helst. Jag märker nuförtiden att jag allt oftare får svar på mina böner genom nån form av synkronicitet. Var det kon i kylskåpet som svarade mig denna gången?
Packa gärna Din väska full med Tålamod, Tillit och Mod,
på Din resa från oro till Lugn och från stress till Kraft.
Andra inlägg
- SENASTE BLOGGINLÄGG:
- ... ÄLDRE INLÄGG
- BLOGG - KATEGORIER:
Välkommen!
Välkommen till www.dinvagfram.se
Nyhetsbrev
Företaget har F-skattsedel
och är momsregistrerat.